Kez

ibland går det veckor, ibland minuter. ah, mina tankar brukar skjuta i höjden och plötsligt befinner jag mig i en blå och fridfull himmel, sekunden efter kan jag plötsligt börja tvivla och hamna förvånat i en våt och lerig gyttjepöl som jag inte kan kravla mig upp ur. frid och fröjd till en elak bakfylla från allt negativt livet kan ge, på några minuter. hjälplös mot tankar som tar mig år och månader tillbaka i sentimentalitetens skugga och plötsligt är det endast en oskyldigt SMS från dig som räddar mig. lyckan min som begravt sig någonstans långt ner i en djup ocean dyker upp igen och med ett leende funderar jag om det blir du och jag i framtiden. det är sådana tankar man kan leka med och då blir jag glad. det händer att jag står på busshållsplatsen och funderar på var jag är på väg och med vilka människor vid min sida. du? eller kanske du? eller kanske det där vackra välkända ansiktet? jag driver hjälplöst vidare och vet inte vilken väg jag ska ta i den där fyrvägskorsningen som trafikeras med tunga framtidsvisioner. till slut kommer bussen och jag sjunker ner i ett hårt och tuggummifyllt säte och funderar vidare. tänk vad svartsjuka och tonårsdumhet kan förstöra. när man väl står med dig vid sin sida vet jag man inte kommer göra om samma misstag igen. synd för mina gamla relationer, men bättre för dig och mig. kan man säga så? du och jag? jag hoppas innerligt (medan jag stirrar mig blint på SMS:et) att jag kan säga så om ett par år?
tystnar av den tunga hjälplösheten.