Kez

kan jag skriva att jag växt ikapp? kan jag skriva ett svar på en väns fråga om att jag verkar splittrad? möjligtvis kan jag skriva det och en massa andra saker men jag betvivlar att jag orkar. därför skriver jag ett hedrande tack till min "eviga skåning till vapendragare" och beskriver den här veckan som lite annorlunda. bowling i måndags, födelsedagsgathering i tisdags och ett möte med eliten som jag så vackert kallar den klick av människor jag träffade i fredags. och där slöts ju en liten cirkel oxå... från det att jag var 15-16 år och visste inte vad en titanpanna var för något. snart slut på mars och det enda roliga med att tiden går så fort är ju faktiskt att våren kommer nu. och alla människor verkar så innerligt lättade. nu vill jag grilla en dag...

dagens rubriker i aftonbladet handlar om sossarnas nya partiledare; mona sahlin. det enda positiva i det (tycker jag) är att sverige kanske får en kvinnlig statsminister inom ett antal år. men just nu är det ju så bra ändå... igår var det en utekväll och den bjöd väl inte på så mycket förutom att jag inte minns så där jättemycket. jag vet bara att när jag däckade i sängen så började simon ringa massa samtal till hela sverige kändes det som. hm? undra vilka som är förbannade idag. och jag som var så sugen på att grilla idag, men det regnar. suck. men det blir nog pannkakor istället och så ska vi över till en sportbar och se real madrid krossa gimnastic. och så måste jag göra massor av jobbrelaterade saker som måste göras idag. hey! de där tankarna om en reunion med frökneklassen lät ju riktigt bra. let´s do it!
nu är receptet på tårtan redo i alla fall...

ibland går det veckor, ibland minuter. ah, mina tankar brukar skjuta i höjden och plötsligt befinner jag mig i en blå och fridfull himmel, sekunden efter kan jag plötsligt börja tvivla och hamna förvånat i en våt och lerig gyttjepöl som jag inte kan kravla mig upp ur. frid och fröjd till en elak bakfylla från allt negativt livet kan ge, på några minuter. hjälplös mot tankar som tar mig år och månader tillbaka i sentimentalitetens skugga och plötsligt är det endast en oskyldigt SMS från dig som räddar mig. lyckan min som begravt sig någonstans långt ner i en djup ocean dyker upp igen och med ett leende funderar jag om det blir du och jag i framtiden. det är sådana tankar man kan leka med och då blir jag glad. det händer att jag står på busshållsplatsen och funderar på var jag är på väg och med vilka människor vid min sida. du? eller kanske du? eller kanske det där vackra välkända ansiktet? jag driver hjälplöst vidare och vet inte vilken väg jag ska ta i den där fyrvägskorsningen som trafikeras med tunga framtidsvisioner. till slut kommer bussen och jag sjunker ner i ett hårt och tuggummifyllt säte och funderar vidare. tänk vad svartsjuka och tonårsdumhet kan förstöra. när man väl står med dig vid sin sida vet jag man inte kommer göra om samma misstag igen. synd för mina gamla relationer, men bättre för dig och mig. kan man säga så? du och jag? jag hoppas innerligt (medan jag stirrar mig blint på SMS:et) att jag kan säga så om ett par år?
tystnar av den tunga hjälplösheten.

simon kommer om exakt 38 minuter till göteborgs central i skrivande stund. en glad och positiv överaskning och nu kanske det blir annat än jobb i mitt liv för några dagar. sedan är ju systeryster maria på g och kommer till göteborg den 23:e. fan va kul! och veckan kommer bli en kick framåt med massor av idéer och tankar som ska bollas framåt. och så ska jag skicka min älskade k800i till pingvinen.. ta väl hand om den! 15:e juni på studentfest i helsingborg öh? oslo i slutet av april  med italiano? polen? skåne? nu ska frågetecknena rätas ut och det är det som är det roliga i livet. när just det skapas utropstecken istället.
vilken dag det har varit. undertbart ljummen och fin. i love the spring!

imorgon ska "david" bli pulver förresten! en 6 kg:s pulversläckare kanske?

berätta för mig hur man bryter isen och gör så att det blir sommar. jag längtar efter varma sommarstunder med fåglar kvittrandes i hettan och lyckliga människor planera sin semester. jag vill inte att du ska skratta när jag berättar om mina planer och att andra ska se snett på mig men jag är stolt just nu. kanske för stolt men jag tar aldrig bort faktumet. så dela min glädje och dela mitt hopp för att sommaren ska komma så snabbt som möjligt. både av den där anledningen och den andra. och den tredje om allt vill sig väl och att göteborgskarman fortsätter strö socker över mig här i okända trakter. tar fler och fler bilder i västkustens pärlestad men ser inte att en gata ska döpas efter mitt namn än. på god väg? ha! om världen skulle vara en otrolig hollywood-saga med mig i huvudrollen och de personer jag bryr mig om i birollerna. rör min kind så jag förstår och vips, så är jag bland de mjuka vita molen för en alldeles för lång stund. obegripligt osammanhängande tankar bygger om mitt huvud från en stor luftballong till en liten golfboll men jag fortsätter att le och med all rätt. jag har ju betalt 420 kronor för tandvården! 

det är söndag idag och jag kokar lite kaffe. snart är jag påväg men det är första natten på länge som jag verkligen sovit av mig. skön känsla måste jag säga och jag hoppas att det kommer fler sådana här nätter!
igår beställde jag möbler för nästan 10000 kronor och äntligen kommer lägenheten se ut som en FIN lägenhet. eller nja, bättre än innan. sedan kommer ju min samsung tv oxå. jag är minsann en liten prylnisse.
tror ni att jag har en ledig söndag som jag kan fjanta bort vid datorn så har ni fel, först ska jag till företag 1 och sedan till företag 2 där jag ska leda en liten utbildning för folk på kontor 2. eh?

baby, det var så längesedan. jag kommer ihåg när jag skrev baby till dig för första gången i mitt liv. det var en alldeles för lång tidsepok tidigare och ibland kan jag inte undanvara mig att sluta tänka på dina hjärtslag som är de lugnaste och framförallt de mest metodiska hjärtslagen jag stött på i mitt liv.
baby, du är en liten glasögon-orm men jag tänker på dig som världens skönhet och se inte ner i marken och tänk på trubbel. för komplikationer kommer alltid uppstå i livet. och du har ju så jämna hjärtslag! tänk om du rubbar det väloljade inre maskineriet som du faktiskt innehaver. alla har problem och vissa är mer personliga katastrofer och kan inte kategoriseras som "problem". men kanske en tanke på fula mig när jag gör en klantig grimas eller jonglerar med övermogna bananer gör dig gladare? jag hoppas det! för baby, du är världen skönaste baby.

det blev en tur till ett köpcentrum i tisdags med "bossen" och det var en skrattretande kontrast när han skulle hämta ut varor i den lilla hälsokostsbutiken medan jag sprang med ilfart över till affären bredvid som visade sig vara en enorm godisbutik med massor av choklad. sedan möttes vi halvvägs och stirrade på våra två vita kassar med helt olika innehåll. under skjutsen hem diskuterade vi hur snabbt sex månader hade gått. kul på ett sätt, på ett helt annat sätt är det väldigt dystert att tiden verkligen rinner iväg. men det gäller att ta vara på den!

idag var det affärslunch och den kan jag inte säga så mycket mer om än att det finns personer man verkligen tycker är härliga i denna världen (kodnamn=alffie). dessutom är ju min, ammos och folkis idé i rullning. eller jag sitter och sliter med att få klart vissa detaljer och nu när mamma åker till polen ska hon kolla upp ett antal leverantörer. fine! basta för den här gången...

jag kan inte sluta springa. tyvärr, så är det inte motion vi pratar om i det här fallet, nej, det är mina tankar som accelererar i alldeles för hög fart och sedan möts i en ogenomtänkt fyrvägskorsning. inga varningsskyltar eller trafikkonsulter (→ mitt ord för psykologer?) i hela världen verkar kunna stoppa den här oändliga och katastrofala kraschen som uppstår mer och oftare än vad det är trafikolyckor med dödlig utgång i vårt land Sverige (ungf. 400-500 st om året, källa: Socialstyrelsen).  

en av mina långa och tjocka tankeströmmar riktar sig till ordet gravitation. jag beundrar faktiskt det ordet. eller nja,? kanske detta rätta ordet är fascination. g r a v i t a t i o n . det är inget vackert ord egentligen. grav- börjar det med. bara det är ju hur dystert som helst. men innebörden! går du en lektion i fysik idag så är det ingen som kan ge de törstande och intresserade studenterna ett rakt svar på vad gravitation är. visst strängteorier hit och parallella universum dit, men trots allt är det enda man säkert vet (?) är att det är två kroppar som dras till varandra. och det är ju så vackert, oförklarbart och komplicerat att man lätt kan dra en pil → vidare för ta upp en gravitation som uppstår mellan två personer. jag kallar den starka gravitationen för kärlek. vad händer om jorden tappar kontakten med solen? det blir nog ganska mörkt efter åtta minuter men det är väl mer än så? livet dör sakta men säkert bort och snart är jorden bara ett hårt klot på väg mot en obestämd plats i det oändliga universumet. just nu känner jag att jag är det där skrämmande energitömda klotet som inte har någon sol att dras till. ibland blir det en kort soluppgång men jag märker snabbt att det var bara en falsk ridå. trots allt har jag haft några stora solar som jag dragits till lite extra under min relativt långa livstid. två eller tre och jag undrar hur det skulle varit om gravitationens lagar fortfarande gällt med någon av mina gamla lysande stjärnor. fast det är inga hjärtslag jag kan känna om kvällarna och det slutar med att jag skriver gravitation på ett block och drar massor av ilskna streck över bokstäverna efter grav-. jag vet i alla fall till hundrafemtiotvå procent att jag inte behöver vara en professor för att uttala mig om att gravitation påverkar alla individer och varelser på hela jorden, både på det ena och det tredje sättet.    

nice kväll på soho ikväll med snack om allt. det kanske blir något av våra stora företagsdrömmar. konkurrenter och kontroversiella negativa icke-tänkare, se upp!

→ till stor del du själv där du inspireras av filmer, böcker, medmänniskor och händelser ute på stan.
-härreguuud, ta kontroll över ditt liv, skriker jag ut och bankar med kaffekoppen i bordet. att se på någon som ser ner i marken och ser inget annat än mörka tunnlar framför sig gör mig så otroligt rädd... rädd för att jag själv ska bli den där destruktiva petter igen som inte ser något ljus i framtiden. men det finns så mycket ljus! om man bara letar lite grand (som en viss lärare utrryckte sig under gymnasietiden). är det så att det ändå är svårt att hitta så letar man ännu hårdare. till slut kommer resultatet. så är det med allt i livet. och det verkar ju vara fler som förstår det.

annars är det inget nytt i gbg. förutom att nu närmar sig en resa söderut till mina hemtrakter. snart... sen vill jag även ringa dig. jag har ju försummat dig så otroligt. och nu bor du inte så nära. suck, och jag började brinna ordentligt inombords. för att sucka ut pinan gör jag som stackars timbuktu och tar en lugnande cigarett.