Kez

jag har försummat mina vänner, tjejer och min familj, och jag skäms varje dag. men jag är egentligen en ganska klen människa. när jag måste göra en sak, måste jag slå av andra kanalers strömtillförsel. jag kan knappast försvara mig, förutom att jag måste koncentrera mig. ge mig en månad mer och jag börjar få allt under kontroll. det handlar ibland om stora saker, ibland om små. men i juni ska ju allt vara perfekt, nästan i alla fall. snackade med johanna häromdagen om hur man faktiskt bara ledvde i en jobbvärld. och det är så svårt att bibehålla kontakten med alla sina gamla kompisar när man bor en bit ifrån, allt var så mycket enklare när man bodde i samma stad och inte hade alldeles för storr press på sig. det här är inlägget är dedikerat åt eddo, min käre bosniak-vän, som har ett hjärta av guld. filmen är i gång och jag ska ringa och önska dig en glad påsk, jag lovar.... ringde dig faktiskt i torsdags men inget svar. men nu jävlar ska jag få tag i dig.