Kez

detta kan liknas vid en låt. fortfarande är det väldigt oklart om det är en positiv go-låt eller en deprimerande coldplay-låt... men det är något spännande som kan utvecklas hur som helst, det kanske är sista refrängen redan ikväll, möjligtvis är det något som jag kommer nynna på i många år framöver. hur som helst kan jag nästan skriva som överskift till denna texten: ett brev (kanske t.o.m. "ett hemligt brev"?). för det är som ett långt uttömmande brev. vem ska jag annars fundera med, eller bolla tankar med? jag kan ju inte berätta hela sanningen eller få någon och förstå konsekvensen/konsekvenserna. jag har inte kännt så här på en evighet (tar jag i om jag skriver någonsin?). herregud, vilken tur att jag skriver detta "brev", annars så skulle jag sms-trakasserat någon. ja, jag skulle kanske varit så klumpig att jag skrivit till den där underbart fina personen. ah! det är sant att det inte finns tillräckligt många ord i det mänskliga alfabetet att uttrycka vad jag känner just nu. pinsam frustrering! och jag söker efter råd, men hittar inget. kan inte du ta det första långa steget. för små steg har redan tagits, och jag vill ta fler..!! och jag väntar vidare på att solen ska skina och att dina armar skall förbli utsträckta fastän det handlar om en djupare passion. jag är helt förstord och jag sjunker allt djupare in i mina kärleksfulla tankar.

hur tänker du?
är jag mentalt vrickad som har vissa förhoppningar?
hur ska jag förhålla mig?

när kommer stjärnan träffa jorden och när kommer jag hitta nyckeln till skattkammaren?  jag vill ha svar! är detta ännu en pojke som stirrat sig blind på en söt tjej eller är det en känsla som kallas förälskelse? jag vill sova med dig, jag vill vakna med dig, prata med dog och krama din underbart varma och mjuka kropp. mitt hjärta vrids tjugotusen varv så fort du skrattar och tjoar med en annan person eller glömmer bort när jag egentligen fyller år. hjärtat liknar en skör glasskiva som står emot tunga stenar som slungas i otrolig fart och dunkar i gång på gång, varje gång du inte minns ett ord i en mening vi växlade för några veckor sedan. varje gång du är trött, seg eller allmänt ointresserad av att finnas tillgänglig för en konversation blir jag vansinnig och förbannar gud för att han inte får dig att förstå att jag är den rätte för dg.

du säger att du är lycklig. jag gråter. hur kan du vara lycklig utan mig.
du säger att du är ledsen. jag gråter. hur kan jag få dig och bli ledsen?
du säger att någon är snygg. jag gråter. hur kan du inte se mig?

...som ni ser kan jag hålla på länge... därför drar jag till skåne och tar avstånd.

en helg som förflöt med liseberg, restaurangbesök och en massa vunna kycklingar. steff o olish var på besök och helgen var underbart skön förutom sveriges sena förlust - men det tar dom igen mot ryssland, förhoppningsvis. läste en tidningsartikel om kärlek - vad är kärlek? dofter man utsöndrar? kyssar som fångar ens hjärta? eller är det ngt helt annat? jag vet inte... men jag vet att jag hittat en liten del av ordet. men har jag svårigheter med den? att helt enkelt släppa in en person i närheten av min gråmörka själ? bra fråga, och jag kan inte förklara den... men jag ska försöka fortsätta!

coldplay i spetember!